I flyttar-tapetserar-tagen...
Nu rackarns är det ett tag sen, igen...
Käre sambon har fått komma hem, äntligen, och har inte behövt snegla på telefonen för att ringa in akut till USÖ igen, pepparpeppar.
Så har vi då fått lägenhetsnycklarna till vår nya lägenhet, hämtat ut tapeter och nu även börjat tapetsera!
Förarbetet är ju sååå tråkigt, men himmel vad snyggt det blir!!!
Jag beslutade ikväll efter att vi tapetserat färdigt sonens fondvägg, att han får nog bo i förrådet istället, för hans rum tar nog pappan och mamman till sovrum!!!
Upp tidigt imorgon bitti och tapetsera resten av rummet, innan det bär iväg till sjukgymnasten en sväng. Sen bär det av hemåt för slutspurten av tapetseringen, jag kan knappt bärga mig innan den blå rosentapeten kommer upp i köket!!!
Kort kommer på härligheten, men idag hann det bli för mörkt för att få några bra bilder.
Javisstja, höll på att glömma, hur kunde jag?, käre sambon har "fått" en ny bil, de ringde från försäkringsbolaget idag på förmiddagen och talade om att vi inte skulle få tillbaka golfen...
På mindre än en timme lyckades vi sen ta oss till Motorcentrum och skriva på papper, (käre sambon alltså) till en splitter ny Hyundai I10, champagne-färgad, precis som jag, förlåt, VI vill ha!!!
Får hämta ut den på onsdag nästa vecka, lääängtar!!!
Då är dessutom flytten avklarad, den värsta biten med den gamla lägenheten i alla fall, sen gäller det ju att komma iordning i den nya förstås.
Nu ska jag nattaduscha, man blir liiite svett av att tapetsera, men jag var tapetserare i mitt förra liv, så det så!!!!
Gónatt!
Käre sambon har fått komma hem, äntligen, och har inte behövt snegla på telefonen för att ringa in akut till USÖ igen, pepparpeppar.
Så har vi då fått lägenhetsnycklarna till vår nya lägenhet, hämtat ut tapeter och nu även börjat tapetsera!
Förarbetet är ju sååå tråkigt, men himmel vad snyggt det blir!!!
Jag beslutade ikväll efter att vi tapetserat färdigt sonens fondvägg, att han får nog bo i förrådet istället, för hans rum tar nog pappan och mamman till sovrum!!!
Upp tidigt imorgon bitti och tapetsera resten av rummet, innan det bär iväg till sjukgymnasten en sväng. Sen bär det av hemåt för slutspurten av tapetseringen, jag kan knappt bärga mig innan den blå rosentapeten kommer upp i köket!!!
Kort kommer på härligheten, men idag hann det bli för mörkt för att få några bra bilder.
Javisstja, höll på att glömma, hur kunde jag?, käre sambon har "fått" en ny bil, de ringde från försäkringsbolaget idag på förmiddagen och talade om att vi inte skulle få tillbaka golfen...
På mindre än en timme lyckades vi sen ta oss till Motorcentrum och skriva på papper, (käre sambon alltså) till en splitter ny Hyundai I10, champagne-färgad, precis som jag, förlåt, VI vill ha!!!
Får hämta ut den på onsdag nästa vecka, lääängtar!!!
Då är dessutom flytten avklarad, den värsta biten med den gamla lägenheten i alla fall, sen gäller det ju att komma iordning i den nya förstås.
Nu ska jag nattaduscha, man blir liiite svett av att tapetsera, men jag var tapetserare i mitt förra liv, så det så!!!!
Gónatt!
Jaaa ni...
Inte för att jag tycker att det lugnat ner sig, som "garntussen" hoppades, men nu har jag i vart fall ro att skriva några rader igen...
Måndagen passerade förhållandevis lugnt, in på en visit till sambon, tillbaka hem för att passa tvättstugan samtidigt som maten tillagades, och till slut hopp i säng...
Tisdagen började lika lugnt... för att ca 07.50 förbytas i lite kaos... Sonen ringer upp när jag är på väg till bassängträningen; "Du har väl inte glömt att vi har utvecklingssamtal idag?"
Jomenvisst hade mamman det... det var bara att jäkta upp till käre sambon och slänga i sig lite mellanmål efter bassängen, ner och iväg med bussen till sonens skola, allt är mer än okej, allnöjda och glada, allt väl, tillbaka till käre sambon igen, med ett nyinköpt diskställ och nya sandaler som råkade hoppa på mig på vägen över stan...
Sätter mig hemkommen på kvällen och tittar på allt som ska flyttas om bara två veckor, och känner att jag behöver koppla av lite, tar framdatorn och försjunker i cyberspace några timmar, trillar i säng frampå nattkröken...
Upp onsdag morgon, käre sambon ringer hem efter ronden och säger "Jag får åka hem", ååå vad glad jag blir!!!
Tar bussen in till stan för arbetsträning, allt frid och fröjd, en stund...
Batteriet i mobilen tar slut medans jag är på jobbet, så jag ringer hem för att tala om att det inte går att nå mig på mobilen om det skulle vara nåt, får då höra en bedrövad nyss hemkommen sambo som är på väg tillbaka till USÖ...igen...snacka om blixtvisit hemma...
Bilturen hem hade satt igång gallstenarna igen...
Så från jobbet var det bara att bege sig till akuten igen för att möta upp en medtagen sambo på en brits i en korridor, tjyvtjockt på akutmottagningen en vanlig onsdag kväll, hur står det till med svenskarna egentligen? Nåväl, till slut blir det iväg upp till samma avdelning igen, samma sal och samma säng, men renbäddad.
Upptäcker att sista bussen hem till Kumla går 21.15, (vi har ju inte nån bil nuförtiden), dags att säga gonatt & pussokram...
Nerkommen på gatan igen hittar jag dotter med pojkvän och får till min lycka skjuts hem, och bjuder med barnen in på middag, (läs nattmat).
Och jag som hade hoppats på att få krypa ner i sängen tillsammans med käre sambon, jag får nöja mig med katterna ett tag till...
Torsdagen gör sig påmind med att klockan försöker väcka mig, först efter tredje försöket lyckas jag fatta att det är dags att vakna.
Varpå paniken kryper fram då jag kommer på att sonen inte kommit upp än, tåget in till stan går om typ en kvart, ruscha ruscha, fram med frukost och iväg till tåget...
Sätter mig själv till rätta vid köksbordet och äter frukost i lugn o ro och börjar sen nysta garn från en kon jag vunnit på Tradera.
In till stan för scrapkurs som idag blev "smyckeskurs" i mitt fall, gjorde färdigt några stickade halsband med ängelberlocker på...
Lämnade även tillbaka det nyinköpta diskstället som inte blev riktigt som jag tänkt mig, det får bli det ute på IKEA som ingår i serien som vi redan har uppsatt i köket för slevar, vispar och annat som går att hänga upp.
Hjälpte även till att köpa underlägg till dotterns nyinköpta matbord, blev jättesnyggt! Från JYSK, där vi även fick med ett vardagsrumsbord i glas som nog blir perfekt mellan tvbänken och deras soffa, jätteläckert!!!
De vill ju ha allt färdigt till i morgon, då farmor, farfar och faster ska komma och titta på dotterns första egna lägenhet, ja, Fredrik bor ju där oxå förstås, men ändå ;)
Nu ska jag fortsätta att veva några nystan garn i åskovädret som drar över Kumla och Örebro nu ikväll, regnet öser ner, tack att jag inte behöver gå ut...
Gókväll.
Måndagen passerade förhållandevis lugnt, in på en visit till sambon, tillbaka hem för att passa tvättstugan samtidigt som maten tillagades, och till slut hopp i säng...
Tisdagen började lika lugnt... för att ca 07.50 förbytas i lite kaos... Sonen ringer upp när jag är på väg till bassängträningen; "Du har väl inte glömt att vi har utvecklingssamtal idag?"
Jomenvisst hade mamman det... det var bara att jäkta upp till käre sambon och slänga i sig lite mellanmål efter bassängen, ner och iväg med bussen till sonens skola, allt är mer än okej, allnöjda och glada, allt väl, tillbaka till käre sambon igen, med ett nyinköpt diskställ och nya sandaler som råkade hoppa på mig på vägen över stan...
Sätter mig hemkommen på kvällen och tittar på allt som ska flyttas om bara två veckor, och känner att jag behöver koppla av lite, tar framdatorn och försjunker i cyberspace några timmar, trillar i säng frampå nattkröken...
Upp onsdag morgon, käre sambon ringer hem efter ronden och säger "Jag får åka hem", ååå vad glad jag blir!!!
Tar bussen in till stan för arbetsträning, allt frid och fröjd, en stund...
Batteriet i mobilen tar slut medans jag är på jobbet, så jag ringer hem för att tala om att det inte går att nå mig på mobilen om det skulle vara nåt, får då höra en bedrövad nyss hemkommen sambo som är på väg tillbaka till USÖ...igen...snacka om blixtvisit hemma...
Bilturen hem hade satt igång gallstenarna igen...
Så från jobbet var det bara att bege sig till akuten igen för att möta upp en medtagen sambo på en brits i en korridor, tjyvtjockt på akutmottagningen en vanlig onsdag kväll, hur står det till med svenskarna egentligen? Nåväl, till slut blir det iväg upp till samma avdelning igen, samma sal och samma säng, men renbäddad.
Upptäcker att sista bussen hem till Kumla går 21.15, (vi har ju inte nån bil nuförtiden), dags att säga gonatt & pussokram...
Nerkommen på gatan igen hittar jag dotter med pojkvän och får till min lycka skjuts hem, och bjuder med barnen in på middag, (läs nattmat).
Och jag som hade hoppats på att få krypa ner i sängen tillsammans med käre sambon, jag får nöja mig med katterna ett tag till...
Torsdagen gör sig påmind med att klockan försöker väcka mig, först efter tredje försöket lyckas jag fatta att det är dags att vakna.
Varpå paniken kryper fram då jag kommer på att sonen inte kommit upp än, tåget in till stan går om typ en kvart, ruscha ruscha, fram med frukost och iväg till tåget...
Sätter mig själv till rätta vid köksbordet och äter frukost i lugn o ro och börjar sen nysta garn från en kon jag vunnit på Tradera.
In till stan för scrapkurs som idag blev "smyckeskurs" i mitt fall, gjorde färdigt några stickade halsband med ängelberlocker på...
Lämnade även tillbaka det nyinköpta diskstället som inte blev riktigt som jag tänkt mig, det får bli det ute på IKEA som ingår i serien som vi redan har uppsatt i köket för slevar, vispar och annat som går att hänga upp.
Hjälpte även till att köpa underlägg till dotterns nyinköpta matbord, blev jättesnyggt! Från JYSK, där vi även fick med ett vardagsrumsbord i glas som nog blir perfekt mellan tvbänken och deras soffa, jätteläckert!!!
De vill ju ha allt färdigt till i morgon, då farmor, farfar och faster ska komma och titta på dotterns första egna lägenhet, ja, Fredrik bor ju där oxå förstås, men ändå ;)
Nu ska jag fortsätta att veva några nystan garn i åskovädret som drar över Kumla och Örebro nu ikväll, regnet öser ner, tack att jag inte behöver gå ut...
Gókväll.
Jag är så himla nöjd!!!
Efter att som vanligt ha jobbat, (det är ju söndag), och sedan hälsat på min käre sambo och konstaterat att han efter omständigheterna har det hyfsat på USÖ, så for jag till Eskilstuna för att hämta ett "nytt" köksbord till vårt kök i den nya lägenheten.
Tänkte ta hjälp av sonen eller dottern imorgon för ett kort, nu är det lite sent... Hur som helst, det blev bara så perfekt, och jag är så himla nöjd!!! Att jag sen "fick" det för 700:- med fyra köksstolar till, gjorde ju inte saken sämre!!!
Sonen hjälpte till att bära upp det och skruva ihop det, jag skurade rent det, och nu står det på plats!!! Så Birgitta och Putte är nu välkomna att hämta både köksbord (det gamla alltså) och Emmelies gamla skrivbord som hon inte ville ha i den nya lägenheten, "för det passade inte in".
Nej, nu ska jag krypa ner i den stora tomma sängen och hoppas på att katterna kommer och håller mig sällskap, för det är väldigt tomt när man är van att vara två däri.
Nattinatti!
Ibland blir det bara för mycket....
Nyss hemkommen från akuten, för vilken gång i ordningen har jag förträngt...
Min käre sambo kom och frågade 23.45 en lördagkväll i början av maj vart man ringer om man behöver tala med en doktor, och de som känner min sambo inser att ; nu är han sjuk!!!
In till akuten, provtagningar och konstaterat gallstensanfall, nåja, något trötta men ändå hemkomna trillade vi i säng.
Upp till jobbet på söndagen, Peter in till röntgen och fick se sina stenar på bild ;)
Hem och allt lugn och frid...
Veckan går, på fredageftermiddagen ringer min käre far och anmäler sin tillvaro på sjukhuset, men säger att det inte är nån fara, varpå jag säger att jag ska titta in efter jobbet på lördagen...
Lördagens förmiddag passerar och min käre far finns inte längre kvar hos oss, till slut orkar inte kroppen med längre...
Stört från jobbet ner till sjukhuset för att möta upp Stina (pappas fru), och min minsta lillasyster Zandra med pojkvän.
Ett sista besök som trots allt blev mycket fint, han låg så fridfullt och fri från smärta, det var skönt att få se på sätt och vis.
Hem och allt lugn och frid...
Tisdag, bassängträning på morgonen, hem för att käka lite, in till begravningsbyrån dit dottern skjutsar mig för att kunna åka till NetonNet och inhandla en hemtelefon till sin nya lägenhet under tiden.
Vi sitter inne på begravningsbyrån och bockar av allteftersom, dödsannons, kista, blommor, urna och kyrkogård, och mobilen börjar durra (ljudlöst) i min handväska. Sneglar ner och önskar att den ska sluta, men den bara fortsätter... jag tar upp den lite diskret och inser att jag bör svara, går ut ur rummet och hör dotterns röst; "Jag är på akuten, jag har kvaddat pappas bil, men allt är bra!!!
Ner till akuten (igen) för att ta hand om en chockad dotter med värk i nacken, konstaterar att hon tack och lov lever och är i ett stycke!!!
Försöker förklara för min chockade gullrumpa att det inte spelar nån roll att bilen är skrot, huvudsaken hon är någorlunda välbehållen... Bilar finns det hur många som helst, men vår Emmelie finns det bara en av...
Hem och allt lign och frid...
Tysslingedagen passerar, stupar vid midnatt och är klubbad till åtta på morgonen då jag inser att nåt är fel...
Sambon ligger inte bredvid mig, och det borde han göra.... upp för att kolla läget, han sitter i soffan i vardagsrummet och har så gjort hela natten, för han känner av gallstenarna...in till akuten igen...
Han får åka hem framåt kvällen med förmaningen att han ska kolla tempen och färgen på nummer två.
Allt lugn och frid...
Jag kliver upp för att återigen åka in till jobbet, det är ju lördag, förmanar käre sambon att han ska gå ner till apoteket och inhandla en febertermometer. Han gör så, kollar tempen som är 37,1, helt normalt...det är lugnt....
Några timmar senare kommer jag hem från jobbet, pussar på min sambo, som har allt annat än normal kroppstemp!!! Hjälp, 38,5 , akuten nästa!!!
Provtagningar och mätningar, sänka på 139, INTE normalt!!!
Läkaren kommer och talar om för min käre sambo att han tänker "kvarhålla" honom för observation och ytterligare provtagningar, och apropå det, eventuellt operation på måndag!!! Om inte tidigare, om det behövs akut!!!
Hem får jag alltså åka själv, och det är lite ovant, det brukar ju vara jag som blir kvar på sjukhuset och sambon som brukar åka hem...
Allt lugn och frid... än så länge iallafall... undrar om jag kan somna ???
Lyckas jag nu få till det här inlägget på bloggen så får vi väl konstatera att jag nog fixar det här till slut... och kanske t.o.m kan återkomma lite oftare ;)
Go´natt!
Min käre sambo kom och frågade 23.45 en lördagkväll i början av maj vart man ringer om man behöver tala med en doktor, och de som känner min sambo inser att ; nu är han sjuk!!!
In till akuten, provtagningar och konstaterat gallstensanfall, nåja, något trötta men ändå hemkomna trillade vi i säng.
Upp till jobbet på söndagen, Peter in till röntgen och fick se sina stenar på bild ;)
Hem och allt lugn och frid...
Veckan går, på fredageftermiddagen ringer min käre far och anmäler sin tillvaro på sjukhuset, men säger att det inte är nån fara, varpå jag säger att jag ska titta in efter jobbet på lördagen...
Lördagens förmiddag passerar och min käre far finns inte längre kvar hos oss, till slut orkar inte kroppen med längre...
Stört från jobbet ner till sjukhuset för att möta upp Stina (pappas fru), och min minsta lillasyster Zandra med pojkvän.
Ett sista besök som trots allt blev mycket fint, han låg så fridfullt och fri från smärta, det var skönt att få se på sätt och vis.
Hem och allt lugn och frid...
Tisdag, bassängträning på morgonen, hem för att käka lite, in till begravningsbyrån dit dottern skjutsar mig för att kunna åka till NetonNet och inhandla en hemtelefon till sin nya lägenhet under tiden.
Vi sitter inne på begravningsbyrån och bockar av allteftersom, dödsannons, kista, blommor, urna och kyrkogård, och mobilen börjar durra (ljudlöst) i min handväska. Sneglar ner och önskar att den ska sluta, men den bara fortsätter... jag tar upp den lite diskret och inser att jag bör svara, går ut ur rummet och hör dotterns röst; "Jag är på akuten, jag har kvaddat pappas bil, men allt är bra!!!
Ner till akuten (igen) för att ta hand om en chockad dotter med värk i nacken, konstaterar att hon tack och lov lever och är i ett stycke!!!
Försöker förklara för min chockade gullrumpa att det inte spelar nån roll att bilen är skrot, huvudsaken hon är någorlunda välbehållen... Bilar finns det hur många som helst, men vår Emmelie finns det bara en av...
Hem och allt lign och frid...
Tysslingedagen passerar, stupar vid midnatt och är klubbad till åtta på morgonen då jag inser att nåt är fel...
Sambon ligger inte bredvid mig, och det borde han göra.... upp för att kolla läget, han sitter i soffan i vardagsrummet och har så gjort hela natten, för han känner av gallstenarna...in till akuten igen...
Han får åka hem framåt kvällen med förmaningen att han ska kolla tempen och färgen på nummer två.
Allt lugn och frid...
Jag kliver upp för att återigen åka in till jobbet, det är ju lördag, förmanar käre sambon att han ska gå ner till apoteket och inhandla en febertermometer. Han gör så, kollar tempen som är 37,1, helt normalt...det är lugnt....
Några timmar senare kommer jag hem från jobbet, pussar på min sambo, som har allt annat än normal kroppstemp!!! Hjälp, 38,5 , akuten nästa!!!
Provtagningar och mätningar, sänka på 139, INTE normalt!!!
Läkaren kommer och talar om för min käre sambo att han tänker "kvarhålla" honom för observation och ytterligare provtagningar, och apropå det, eventuellt operation på måndag!!! Om inte tidigare, om det behövs akut!!!
Hem får jag alltså åka själv, och det är lite ovant, det brukar ju vara jag som blir kvar på sjukhuset och sambon som brukar åka hem...
Allt lugn och frid... än så länge iallafall... undrar om jag kan somna ???
Lyckas jag nu få till det här inlägget på bloggen så får vi väl konstatera att jag nog fixar det här till slut... och kanske t.o.m kan återkomma lite oftare ;)
Go´natt!
Nu måste jag skärpa mig!!!
Det här fungerar ju inte, att ha en blogg om man inte skriver nåt där alltså, det är ju lite meningslöst,
eller hur?
Och nu när käre sambon dessutom börjat med en han oxå, och redan gjort fler inlägg än jag, då får det vara nog!!!
Kanske t.o.m Birgitta-vännen blir lite nöjdare när hon tittar hit nästa gång, och upptäcker att det hänt nåt ;)
Satt i telefonen med henne häromveckan och hade hela köksbordet fullt med decoupage-alster, halvfärdiga saker och färdigutklippta servett-detaljer (små rosor) som skulle sättas på kanten på en skål.
Rätt som det var så andades jag till lite för häftigt och hade små rosor över hela bordet, började helt sonika samla ihop alla små rosor, alltmedans jag fortsatte prata på i telefonen...
Och när jag tittade till på mina ihopsamlade rosor så hade jag lyckats få till dom som ett hjärta!!!
Och kom inte och påstå att jag har många projekt på gång samtidigt, det ser bara så ut.
Nu har jag äntligen fått till det, tror jag, så jag passar på att göra ett inlägg till
Svaret på Utmaningen kommer här;
Här kommer reglerna:
1. Gå in i dina bilder
2. Gå till sjätte mappen
3.Välj den sjätte bilden
4.Visa bilden på bloggen,och skriv något om den
5.Invitera sex nya att vara med på utmaningen
6.Länka till dom och låt dom veta att dom är utmanade
Bilden är från sonen Daniels sista skolavslutning i grundskolan förra sommaren, en mycket lycklig (lyckad) dag i hans liv.
Och eftersom jag är alldeles ny här i bloggvärlden så har jag ju inte så många att länka till, så det hoppar jag över, det var mycket nog bara att fixa detta.
Nu måste hjärnan vila lite, så den klarar av lite mer, då kommer det bilder på decoupagade hjärtaskar, de blev klara alldeles lagom till Alla Hjärtans Dag ;)
Kram på er allihop, och ett speciellt tack till min tålmodige vän Birgitta, för att Du står ut med att försöka lära mig nästan det omöjliga ;)
Äntligen här!
Nu har Birgitta-vännen äntligen fått mig att komma till skott med detta att blogga ;)
Har nu en längre tid avundsjukt gluttat på alla intressanta bloggar, och tänkt att det skulle vara kul att bli likasinnad.
Lite funderingar kanske, lite eller mycket annat som faller på kan tänkas dyka upp!
Här är två av familjens fyra katter, Tussan och Izor.
Nu har jag lyckats att förstå en liten bråkdel av vad Birgitta försökt lära mig idag, återkommer när hjärnan har återhämtat sig!
Kram Ulrica
Har nu en längre tid avundsjukt gluttat på alla intressanta bloggar, och tänkt att det skulle vara kul att bli likasinnad.
Lite funderingar kanske, lite eller mycket annat som faller på kan tänkas dyka upp!
Här är två av familjens fyra katter, Tussan och Izor.
Nu har jag lyckats att förstå en liten bråkdel av vad Birgitta försökt lära mig idag, återkommer när hjärnan har återhämtat sig!
Kram Ulrica
